Warning: session_name(): Cannot change session name when session is active in /www/webvol9/7o/e3le2b2jhnb99wa/realopinion.se/public_html/wp-content/themes/uncode/functions.php on line 14
Blogg – Sida 3 – Real Opinion

5 Vallöften som de rödgröna redan gett upp

Här är 5 vallöften som de rödgröna redan gett upp

MP och S regeringsförhandlingar innebär att vallöfte efter vallöfte kastas i papperskorgen. Här är överenskommelserna som går emot tidigare besked, och vallöftena som finns kvar att diskutera.

Här är 5 vallöften som de rödgröna redan gett upp
Foto: TT Montage

[purchase_link id="2353" style="" color="" text="Köp"]

Eller

supportapolitikerlofte


Läsvärt om SD och svenska politiken

Antirasismen kommer aldrig att besegra SD

Vi har kastat slagord på SD som om de vore granater i fem år nu.

Vi har rasat, och vi har kämpat – men vi har inte framfört några alternativ, skriver Camilla Sten.

Niklas Strömstedt sjöng en sång och media exploderade.

Åsikterna går upp och ner och fram och tillbaka. Arga människor skriver arga saker på internet. Det är samma tvådimensionella slagfält som vanligt. Idag är det informationskriget som utkämpas, och det är slaget om Facebook som måste vinnas. Detta är den underförstådda premiss vi alla har accepterat. Det är därför vi lägger regnbågsfilter över våra profilbilder och anlägger dekaler som stolt proklamerar ”87 % är inte rasister!”.

För att ta ställning.

På den enda arena som räknas.

Vi kastar slagord på SD som om de vore granater, brukar bitska texter som täckande eld, allt i hopp om att hålla fienden nere. Vad som än fungerar, så länge det fungerar. 87 procent är inte rasister och vi 87 procent konspirerar så gott vi kan för att hålla de resterande tretton nere.

Men det fungerar inte. Det är väl det som är problemet.

Vi har dansat den här dansen i fem år nu. Vi har försökt sätta hårt mot hårt. Vi har argumenterat mot SD på varje arena vi kunnat finna att få deras siffror att gå åt andra hållet. Ändå har de bara fortsatt att växa, sakta men säkert, trots alla förtvivlade ansträngningar.

Trots järnrör, tjusiga tiggarflickor och nedbrända flyktingförläggningar.

Det är inte så konstigt. SD minns vad vi har glömt.

Den sanning ingen av oss vill kännas vid är att en röst på SD är lika mycket värd som en röst på Miljöpartiet eller Moderaterna.

SD vet att den riktiga striden inte utkämpas på Facebook. SD vet att den enda striden som räknas utkämpas en gång vart fjärde år. Det kostar dem ingenting att låta oss känna oss lite smartare, lite mer pålästa, lite mer politiskt korrekta. Det kostar dem inte någonting ens om det råkar vara sant. För en röst är en röst är en röst. SD behöver inte övertyga antirasisterna. De behöver bara fortsätta tala till väljarna.

Framför allt när de tycks vara det enda parti som gör det.

Vi har rasat, och vi har kämpat. Men vi har inte framfört några alternativ. Det går att bryta ner och analysera SD:s ogenomtänkta siffror hur långt som helst, men så länge vi inte tillhandahåller några egna spelar det ingen roll hur mycket Stefan Löfven skanderar att det inte finns några murar i hans Europa. Murarna bygger inte sig själva. Man måste budgetera för dem, sälja in dem, och förklara varför de behövs. Precis som SD har gjort.

Medan vi har varit upptagna med att argumentera mot murarna har vi glömt bort att argumentera för något annat.

Det känns bra att proklamera att man inte är rasist. Det känns skönt att kunna klappa sig på axeln när man delat en avslöjande exposé om Avpixlat med sina följare. Men det kommer inte att övertyga någon som inte redan håller med dig.

De som röstar på SD gör det inte för att folk hotas med järnrör. De röstar på SD därför att SD tillhandahåller lösningar på deras problem. SD berättar en historia de känner igen. Om att bo i ett litet samhälle som sakta men säkert urfolkas. Om ortens apotek som stänger igen och om Systembolaget som flyttar. Om att inte ha något jobb och eller ens några förhoppningar om sådant.

De berättar en välbekant historia i ljuvligt, gammaldags svart och vitt där alla problem kan förklaras med invandringen, där livet kommer att bli enklare, bättre, och mer lättbegripligt om vi bara åtgärdar denna enda fråga. De talar till väljarna. De talar till dem vi har glömt.

SD är inte problemet. SD är symptomet på infektionen vi inte vill kännas vid.

Det är få som hatar invandrare för hatets egen skull. De flesta som hatar invandrare hatar dem därför att det är enklare att lägga skulden på någon annan än att erkänna att det inte finns någon enkel lösning. Det är lättare att hata något nytt och skrämmande än att maktlöst se allting runt omkring vittra sönder utan att kunna förhindra det. På det sättet är vi lika, antirasisterna och SD:s väljare. Vi ser gemensamt hur det Sverige vi vuxit upp i vittrar sönder. Och vi ser båda den andra sidan som orsaken.

Kanske måste vi sluta kämpa emot SD:s berättelse och börja berätta vår egen historia.

Kanske måste vi sluta sätta plåster på brutna ben. Det finns smärtsamma sanningar som inte blir hörda. SD har byggt sin framgång på att kalla sig sanningssägare. Kanske är det dags att ta tillbaka det ordet. Kanske är det dags att uttala den sanning som bor mellan deras historia och våra motargument; Att invandring kostar pengar, men att vissa saker är värda kostnaden. Att äldrevården inte fungerar, att vi inte vet hur vi ska lösa lärarbristen, att privatiseringarna har medfört lidande, att köerna inom vården är för långa, att integrationspolitiken inte är perfekt, men att inget av det är flyktingarnas fel.

Man måste erkänna att problemen finns där innan man kan lösa dem. Man måste lyssna på de som lever med dem.

Antirasister, kallar vi oss. Men att vara anti vinner inga val. Vi måste vara för någonting.

Det är dags att erbjuda egna lösningar och egna sanningar. Vi måste vara för det Sverige som vi kallar vårt.

Camilla Sten

Debuterar som författare i januari på Ordfront med en roman om ett Sverige där ett främlingsfientligt parti tagit regeringsmakten

Källa: http://www.expressen.se/debatt/antirasismen-kommer-aldrig-att-besegra-sd/


Obekväm text om läkemedelsindustrins metoder

Obekväm text om läkemedelsindustrins metoder

(Boktips)

Läs även alla läkares kommentarer under

http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/recensioner/2015/10/Obekvam-text-om-lakemedelsindustrins-metoder/

 

Deadly medicines and organized crime. How big pharma has corrupted healthcare.
300 sidor
Författare: Peter C Gøtzsche
Förlag: Radcliffe Publishing; 2013
ISBN 978-18-46-19884-7

Recension av: Hans Peter Söndergaard

docent, chefsöverläkare, Kris- och traumacentrum, Karolinska institutet, Stockholm

Bokens titel antyder att läkemedelsbolag förgiftar människor och att deras verksamhet är jämförbar med organiserad kriminalitet. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående. För om det är på det sättet, måste ju någonting vara fel. Så den första tanken som infinner sig är att det troligtvis är en tröttsam monoman kverulant som är i farten. Den andra tanken, att om det inte är så enkelt, så är det bäst att läsa boken.

Det finns ingen läkare som inte använder mediciner som en del av verksamheten, och det finns ingen av oss som inte har blivit utsatt för påverkan från läkemedelsindustrin. Så det finns anledning att läsa denna text för att själv ta ställning till det till synes horribla påståendet.

Så vad finner man? Dels ett förord av mycket tunga namn som har redigerat framstående vetenskapliga tidsskrifter. Dels att författaren punkt för punkt dokumenterar sina påståenden. Han är ursprungligen biolog, med ett antal år i läkemedelsindustrin, vidareutbildade sig till läkare och är numera professor i invärtesmedicin och medgrundare till Cochraneorganisationen.

Kapitel för kapitel visar han på faktorer som alstrar missförhållanden mellan läkemedelsföretagen, läkarna och samhället.

Efter ett inledande kapitel där han beskriver sin egen bakgrund följer kapitel där han förklarar vad han menar med organiserad kriminalitet som affärsmodell.

Så följer kapitel som visat hur läkemedelsföretagen har valt att fokusera på läkemedel som ska ges till många individer under lång tid för att enstaka individer ska tillgodogöra sig effekten.

Så kallade kliniska studier är ofta »seeding trials«, dvs studier som granskas av etisk kommitté och där deltagarna – patienter och läkare – tror att de bidrar till en behjärtansvärd studie i syfte att hjälpa andra. Syftet är dock oftast att introducera »off label«-användning av registrerade läkemedel och att muta läkarna så att de förskriver preparaten. Resultaten publiceras om de gynnar företaget och grävs ned i arkiv om de inte gör det, spökskrivare skriver rapporterna, och naiva eller korrupta figurer står som författare.

I nästa steg dokumenteras hur läkemedelsföretagen erbjuder att beställa enorma upplagor av särtryck från tidskrifter som publicerar dessa artiklar som inte tål en närmare statistisk granskning, eller infiltrerar myndigheter med uppdrag att granska, genom hot, stämningar etc.

Lättförtjänta pengar eller att ställa sig till förfogande för industrin genom att presentera färdiga power point-presentationer för höga arvoden, det är bara några sätt som läkare kan korrumperas på.

Ett annat sätt att befrämja kommersen är att grunda och finansiera patientföreningar, som aningslösa luras att lobba för industrins intressen.

Författaren presenterar ett antal fall som tydligt illustrerar hans påståenden. Knappast något läkemedelsföretag går fritt, och de resonemang som författaren presenterar gör det troligt att hans påståenden om ofattbara siffror på dödsfall orsakade av läkemedelsbiverkningar är korrekta.

Det är en mycket läsvärd bok. Den är spännande och rolig att läsa pga den stringens som, trots alla påståenden, präglar hans redovisning av fakta, resonemang och slutledningar. En fantastisk snabbkurs i varför statistik och vetenskapsteori är viktig.

Det är på samma gång en djupt oroande text, eftersom den på ett övertygande sätt dokumenterar att grundvalen för medicinskt beslutsfattande vacklar på grund av graden av korruption inom läkarkåren, läkemedelsbranschen, myndigheter och politiska organisationer.

Utan att för ett ögonblick överge sitt sakliga huvudspår lättar Gøtzsche upp sin text med dråpliga anekdoter, och avslutar sin viktiga bok med ett antal konstruktiva förslag till sanering av det medicinsk-industriella komplexet.

Fotnot: Boken har kommit ut på svenska under 2015 med titeln Dödliga mediciner och organiserad brottslighet (Karneval förlag). Översättning: Ulrika Junker Miranda. ISBN 978-18-72-0737-2


Hur går det med alla politikers löften?

I Sverige bor det just nu 9 828 655 invånare - I Sveriges Riksdag representeras vi av 349 riksdagsledamöter och 8 partier.   Det innebär att det går 28.162 invånare per politiskt folkvald riksdagsman. Eftersom man inte får rösta förrän man fyllt 18 år i Sverige, så resulterar det i 7 359 962 röstningsberättigade år 2014.

En politiskt folkvald riksdagsman ska alltså representera 28.162 invånare och 21.088 röstningsberättigade personer.

Hur vet du att din politiker utför sina vallöften såsom lovat?

Vart kan du se att politikern fått igenom och slutfört sitt löfte?

Vem kontrollerar våra politikers löften?

Vad händer när strålkastarna lämnat valscenen och politikerna återgår till sitt dagliga jobb?

Den som vill bli vald till riksdagsledamot måste ha rösträtt i riksdagsvalet och vara nominerad av ett politiskt parti. I sitt parti ska politikern ta sig fram och göra sin röst hörd bland partikamrater och även anpassa sig till det egna partiets agenda.

Partiet ska bli populärt och få röster från så många som möjligt av Sveriges röstberättigade invånare.

För att vinna dessa röster går man som politiker ut och lovar genomföra "sina åtgärder".

Nu undrar jag: Hur går det med alla politikers löften? Hur ska du veta att de populistiska löften som fått dig att göra ett val även uppfylls? Du har varit delaktig i en demokratisk process och kanske även "kryssat för" den politiker som ska genomföra dina önskemål, men genomför denne politiker sitt löfte till dig?

Jag vill ha en "PolitikerChecklista" - där politikerna redogör för: Vad dom lovat & Vilka löften som uppfyllts.

[purchase_link id="2353" style="" color="" text="Köp"]

"Hur vet vi att politikerna uppfyller de löften de lämnar? Hur säkrar vi den demokratiska processen efter att valet är slut och våra folkvalda politiker återgår till sitt "dagliga jobb".

Real Opinion har skapat ett Case där du kan bidra till att det skapas ett instrument för att checka av att politikerna utför det som de lovat!
Se mer... https://realopinion-se.loopiasecure.com/…/jag-vill-ha-en-c…/

Real Opinion är ett "crowdfunding verktyg på nätet" . Du investerar i det som du vill att vi ska utföra - vi är allt du saknar: En Samlingsplats, Tid, Ork, Kunskap & Kapital."

Du får betala varje gång Apple aktiverar iMessage åt dig

Har du avaktiverat iMessage och sedan gjort en uppdatering av programvara på din iMac, iPad eller iPhone?

Apple anger att det är gratis
Apple anger att det är gratis

I så fall vet du att Apple inte respekterar din önskan om att ha iMessage avaktiverat.

De aktiverar helt enkelt på iMessage varje gång du uppdaterar din programvara. Detta mot din vilja. Vad är resultatet? Jo, du som kund, får förutom jobb med att återigen avaktivera iMessage, även en kostnad för ett aktiverings-SMS via din telefonräkning.

Apple säger att det är gratis att avaktivera. Vi säger att det inte är det. Därför tycker vi att Apple ska ändra på sin programmering vid uppdateringar, så att de tar hänsyn till om iMessage är avaktiverat eller aktiverat och respekterar användarens val!

Vill du hjälpa oss att påverka Apple?

SMS:a till nummer: 72100

Skriv följande i SMS:et:  Supporta 20 2302 Apple

Exempel: SUPPORTA 20 2302 Apple för att ge 20 kronor.

 

Eller så kan du göra en betalning här nedan!

[purchase_link id="2302" style="button" color="orange" text="Supporta" direct="true"]


Ny studie vid Karolinska Institutet om ADHD, tarmflora och inflammation

Ny studie vid Karolinska Institutet om ADHD, tarmflora och inflammation

Illustration tarmfloraMycket forskning tyder på att tarmfloran kan påverka uppkomsten av ADHD och autism hos barn. I höst startar en mycket intressant svensk studie vid Karolinska Institutet. Studiens syfte är att undersöka 1) Om antibiotikabehandling första åren efter födseln påverkar risken för psykisk sjukdom i barndomen, 2) Om tarmfloran är inflammatorisk och bakterieprodukter finns i blodet hos barn och ungdomar med ADHD och 3) Om psykiska symptom och mag/tarm-problem hos barn och ungdomar med ADHD förbättras av behandling med probiotika känt för att ha antiinflammatoriska effekter. Denna studie kommer jag att följa! Fantastiska bloggen Food Pharmacy har skrivit mer om studien här : ”Docent Catharina Lavebratt: Barn och ungdomar med ADHD och ASD har ofta förhöjda markörer för inflammation i blodet”.

Tarmfloran påverkas enormt genom kosten. Ett försök vid King’s College i London visar att enorma mängder tarmbakterier dör efter endast lite mer än en vecka på ”junk-food”. Detta må vara ett något extremt exempel men jag tycker det visar på den grundläggande roll som kosten har i att skapa en hälsosam tarmflora och att därigenom ha potentialen att förebygga olika sjukdomar.

Illustration: Emma Hanquist

www.facebook.com/naringsterapeutcatarina

Inlägget är från Optimiseyourhealth.wordpress.com - Läs mer...


Grönsaker har bevisats orsaka cancer

Grönsaker har bevisats orsaka cancer

Cancerframkallande grönsaker

Grönsaker har bevisats orsaka cancer. Faktum är att grönsakskonsumtion orsakar mer cancer än någon annan livsstilsfaktor i världen.

Jag skojar inte. Det är fakta.

Och det är inte bara cancer, det är hjärtsjukdomar också – faktum är att grönsaker orsakar 1 av 5 dödsfall i USA, eller 480 000 för tidiga dödsfall varje år, enligt American Cancer Society.

Konsumtion av grönsaker orsakar många gånger fler dödsfall än processat kött. Detta trots gårdagens hisnande rubriker, efter att WHO tillkännagav att processat kött (som t.ex. rökt kött) kan öka risken för tjocktarmscancer med förhållandevis låga 20%.

Hur grönsaker kan orsaka cancer

Dock – och detta är extremt viktigt – så tar grönsaker endast livet av dig om du tillagar dem på ett farligt sätt. I sin råa form är tobaksplantan helt ofarlig, möjligen även hälsosam att äta. Men om du bränner tobaksgrönsaken och andas in röken… som med cigaretter… är det VÄLDIGT farligt för dig.

Tillbaka till köttet

Detta ger ett mycket välbehövt perspektiv på gårdagens cancerlarm. För det är inte allt kött som potentiellt innehåller farliga ämnen. Det är processat kött, rökt kött och möjligen även rött kött – kött som oftast tillagas vid höga temperaturer.

Dessa mycket höga temperaturer kan producera cancerframkallande ämnen i både grönsaker och kött. Men av dessa två så är grönsaker (rökning) absolut värst. Riskökningen från att dagligen äta bacon är väldigt liten i jämförelse:

The Guardian: Meat and tobacco: the difference between risk and strength of evidence

Många i lågkolhydratskretsar går så långt som att totalt ignorera larmet om processat kött:

ZoeHarcombe: World Health Organisation, meat & cancer

Jag tycker inte vi ska ignorera detta larm, även om riskökningen är liten. Det är förmodligen fortfarande sant, det är helt logiskt.

Om du vill leva ett hälsosamt liv, undvik då att äta bränt kött och ta det lugnt med bacon. Och rök inte grönsaker.


Informationen når inte ut eller så struntar folk i att lyssna

”Informationen når inte ut eller så struntar folk i att lyssna. Där har Livsmedelsverket, matproducenterna och du och jag en hel del att jobba med. Det är nämligen våra kroppar det handlar om”, skriver Mattias Kristiansson.

Jag tänkte presentera två stora upptäckter som kommer att skaka om din världsbild:

  • Världshälsoorganisationen WHO klassar numera charkuterier i form av korv, skinka, pastej som cancerframkallande för oss människor.
  • Det finns en hel värld av god vegomat som du lugnt kan leva livet på istället.

Att rött kött och främst charkuterier dramatiskt ökar risken för cancer är ingen nyhet. Men att WHO nu sätter det på listan över ämnen som troligtvis orsakar cancer är stort. Och definitivt inget att vara stolt över.

Nu delar knaperstekt bacon pallplats med cigaretter, arsenik och asbest.  Och ja, det är förbaskat synd att saker som vi tycker förgyller vårt liv istället förkortar det dramatiskt.

Det här kommer från en person som själv rullade in köttfärs och ost i bacon och kallade det baconsushi.

Eller som en gång virade in en hel fryst pizza i bacon, gräddade, och åt som om det gav mig superkrafter. Nu vet jag bättre och har varit en glimrande vegan i tre år. Och nu vet vi alla bättre, tack vare WHO.

Men det är inte bara charkuterierna som enligt vetenskapen ökar riskerna för cancer, det är allt rött kött från nöt, gris och lamm. Rekommendationerna säger 500 g/vecka, vi svenskar äter mer än det dubbla.

Så vad ska man göra då? Göra kassler Hawaii och låtsas att problemen försvinner framåt sommaren?

Självklart inte. Att äta mer grönt vinner vi alla på, inte bara du som får leva ett långt och friskt liv. Vegomat är dessutom så förbaskat gott att ”kött är gött” fullkomligt bleknar som argument.

Jag vet att det kan verka som ett stort steg från charkdisken till grönsaksdisken, men det går lättare än vad du tror.

Du behöver inte ens byta kotletter mot fräscha sallader och färgglad råkost, utan kan fortsätta att äta det du alltid har gjort men med några mindre förändringar.

Antingen byter du ut rakt av mot vegofierade alternativ som korvar, bacon, schnitzlar och bollar. Då kan du fortfarande smaska stroganoff och carbonara, men du slipper per automatik kolesterol, virus, nitrit, nitrosaminer och annat som bidrar till ökad cancerrisk.

Nästa steg är att öppna upp dörrarna helt till vegovärlden. För här finns protein i överflöd i form bönor, linser, nötter, spannmål mm. Byt ut leverpastejen mot en dånande god faux gras på gröna linser, byt ut köttbullarna mot pistagefalafel och fyll korvbrödet med umamisvulstiga valnötskorvar med svamp.

Brist på inspiration existerar inte och receptbanken är oändlig.  Nu väntar jag bara på att du gör din upptäckt: Skär ner på köttet, käka mer vego och känn hur fantastiskt mycket bättre du mår.

Till dess bör Livsmedelsverket se över de rekommendationer som man går ut med till det svenska folket.

Det räcker inte med rekommendationer på 500 gram/vecka när Livsmedelsverkets egna siffror visar att tre av fyra svenska män och nästan varannan kvinna ändå inte följer råden.

Informationen når inte ut eller så struntar folk i att lyssna. Där har Livsmedelsverket, matproducenterna och du och jag en hel del att jobba med. Det är nämligen våra kroppar det handlar om.


WHO listar kött som cancerframkallande

Världshälsoorganisationen klassar charkuterier, som korv, skinka och pastej, som cancerframkallande för människor. WHO har aldrig förr listat livsmedel som sådant.

Världshälsoorganisationen klassar charkuterier, som korv, skinka och pastej, som cancerframkallande för människor. WHO har aldrig förr listat livsmedel som sådant.

Övrigt rött kött – från lamm, gris och ko – klassar WHO som ”troligen” cancerframkallande, i brist på ordentliga vetenskapliga bevis. Vi svenskar stoppar i oss kött och charkprodukter långt över gränsvärdena.

Enligt en matvaneundersökning Riksmaten 2010-11, utförd av Livsmedelsverket, äter 42 procent av svenska kvinnor och 72 procent av männen mer än 500 gram rött kött och charkuteriprodukter i veckan, vilket är World Cancer Research Funds rekommendation. Flera hälsoorganisationer har tidigare påvisat samband mellan kött och cancer.

Svenska kvinnor äter cirka 480 gram rött kött i veckan, varav 34 procent utgörs av charkprodukter. Svenska män äter sammanlagt 800 gram, varav 35 procent utgörs av charkprodukter.

De män som hade högst konsumtion (de 5 procent som åt mest) åt cirka 1.670 gram tillagat rött kött och charkuteriprodukter i veckan. Motsvarande siffra för svenska kvinnor var cirka 1.000 gram.

WHO:s utvärdering har gjorts av 22 experter från tio länder och dessa har haft ambitionen att grundligt studera den samlade vetenskapliga litteraturen på området. Tjocktarmscancer har det tydligaste sambandet med kött, men kopplingar syns också till cancer i bukspottskörteln och prostatan.

Andelen som äter rött kött varierar kraftigt i världen från ett par procent till 100 procent. 50 gram om dagen höjer tarmcancerrisken med närmare 20 procent, enligt WHO. Med rött kött menas all mat som kommer från däggdjurs muskler och med charkuterier menas sådant kött som genomgått någon form av tillverkningsprocess.

Ossi Carp

ossi.carp@dn.se

Artikeln är ett utdrag från DN - Läs mer...